DET ÄR INTE LÄTT ATT VETA VAD MAN VILL.
ibland vill jag bli vuxen, ibland vill jag bli liten skit igen och ibland vill jag fylla 18 men sen stanna där ungefär, varför är man sånn??
idag gick vi omkring inne på jysk och kikade på typ möbler, inredning å så.. jag blev hur sugen som helst på att bli vuxen och flytta just då, sen ett par timmar efter kan jag ligga på soffan och drömma om när jag var liten, hur jäkla lätt allt faktiskt var. det var en underbar tid, inget snack om saken.
men nu fyller jag fan 18 om två veckor, förstår ni, om två veckor är jag myndig och bestämmer över mitt liv heeeeeelt själv..ganska sjukt egentligen.
känner mig inte som en som skulle kunna "bestämma över sitt liv.."
med det menar jag inte att jag känner mig omogen, för det är jag inte, däremot känns det så eftersom jag bor hemma hos mamsen och pappsen, då blir hela läget på ett helt annat sätt.. man blir nog inte vuxen på riktigt förrän man ställer sig på egna ben, tror jag.
det här har inte jag berättat i bloggen tidigare men jag kan göra det, ni vet ju ändå inte bakgrunden men det är själva orden som är det viktiga, för ett tag sen var det en person som sa till mig "jag tror inte du är redo för det här..." jag blev minst sagt chockad och så sa personen "ja, jag tror inte du vet vad du gett dig in på.."
jag kan lova er att den känslan jag fick i magen var fan det värsta jag känt på väldigt länge, att någon annan berättar för mig vad jag känner? på ett sånt sätt? typ nedvärderar hur mogen jag är, så kändes det....... usch...... det var väl inte menat så men för mig blev det ett uppvaknande.
efter det blev jag helt tom och sen började jag tänka.. därav mitt inlägg.
jag tror att allt löser sig allt efter som, alltså inget löser sig av sig självt, men ger man det lite tid så kommer man på hur man vill ha det till slut.. förhastade grejjer blir aldrig bra.
over and out.
idag gick vi omkring inne på jysk och kikade på typ möbler, inredning å så.. jag blev hur sugen som helst på att bli vuxen och flytta just då, sen ett par timmar efter kan jag ligga på soffan och drömma om när jag var liten, hur jäkla lätt allt faktiskt var. det var en underbar tid, inget snack om saken.
men nu fyller jag fan 18 om två veckor, förstår ni, om två veckor är jag myndig och bestämmer över mitt liv heeeeeelt själv..ganska sjukt egentligen.
känner mig inte som en som skulle kunna "bestämma över sitt liv.."
med det menar jag inte att jag känner mig omogen, för det är jag inte, däremot känns det så eftersom jag bor hemma hos mamsen och pappsen, då blir hela läget på ett helt annat sätt.. man blir nog inte vuxen på riktigt förrän man ställer sig på egna ben, tror jag.
det här har inte jag berättat i bloggen tidigare men jag kan göra det, ni vet ju ändå inte bakgrunden men det är själva orden som är det viktiga, för ett tag sen var det en person som sa till mig "jag tror inte du är redo för det här..." jag blev minst sagt chockad och så sa personen "ja, jag tror inte du vet vad du gett dig in på.."
jag kan lova er att den känslan jag fick i magen var fan det värsta jag känt på väldigt länge, att någon annan berättar för mig vad jag känner? på ett sånt sätt? typ nedvärderar hur mogen jag är, så kändes det....... usch...... det var väl inte menat så men för mig blev det ett uppvaknande.
efter det blev jag helt tom och sen började jag tänka.. därav mitt inlägg.
jag tror att allt löser sig allt efter som, alltså inget löser sig av sig självt, men ger man det lite tid så kommer man på hur man vill ha det till slut.. förhastade grejjer blir aldrig bra.
over and out.
Kommentarer
Trackback